Jämtland

Sylarna brukar kallas Jämtlands enda alpina fjällmassiv. Massivet består av tre huvudtoppar sammanlänkade av en lång buktande kam med Storsylen i mitten. Från denna kam förgrenar sig ett par sidokammar med lägre toppar. Storsylen bestegs första gången år 1885. Antalet bestigningar ökade sedan i accelererande takt fram till ungefär år 1920. Då var antalet bestigningar per år uppe i ca 300. Den som är intresserad av att göra nya turer kan t.ex. ta Tempeldalen som utgångspunkt. Här finns Slottets 400 m höga sydvägg på den ena sidan och Storsolas och Templets nordflank på den andra. Slottsväggen är tveklöst den största alpina utmaningen i hela Sylmassivet, Storsylens vägg inte undantagen. Klippan ger intryck av att vara hyfsat fast, men kompakt och med få naturliga linjer. En sådan är dock den pelare, som bildar vänstra kanten på den enorma klyfta, som skär genom väggens västra del. På Storsolas nordsida är terrängen mer uppbruten av långa rasbranter med en del väggar upptill. Det är då framförallt Templet som kan tänkas erbjuda någon klättring, men ett par 150-200metersväggar finns också i Storsolas västra del, dvs rakt upp ifrån de innersta delarna av Tempeldalen. På denna sida ser dock klippan ut att vara av sämre kvalitet än på Slottet. Även Lillsylen har en vägg av uppskattningsvis 200 meters höjd, men den ser lös och otrevlig ut och har trots bekväm anmarsch inte lockat till många försök.

Lunndörren eller Lunndörrspasset går i nordsydlig riktning mellan Gruvfjället och Dörrpiken i Lunndörrsfjällen. Isklättring har bedrivits här sedan slutet av 70-talet på Lunndörrens västra sida, dvs på Gruvfjället. Gruvfjället består av flera toppar på ca 1400–1500 m.ö.h. Man kan urskilja tre pass som går väster ut, ”genom” Gruvfjället. Isförhållandena varierar kraftigt från år till år och under varje vintersäsong, En bedömning av lämpligaste isområde måste göras på plats och graderingen är endast att ses som en fingervisning. De sydligaste isarna är mest exponerade för sol, och kan därför ruttna fort sent på säsongen, medan övriga isar överlever något längre.

Risebergets sydsluttning är tillsammans med Kläppberget många av jämtlandsklättrarnas hemmaklippa. På Riseberget hittar du inte mindre än 17 etablerade (och kända) leder! Ca. 15-40 meter långa isar i olika grader, från WI2 till WI5 med framförallt stora mixade inslag. Du når enklast toppen genom att klättra upp. Då många av lederna är mixade kan det vara svårt att utröna exakt insteg ur denna förare än så länge. Krister Jonsson har sina leder dokumenterade på sin hemsida.

Kläppbergets sydsluttning är tillsammans med Riseberget många av jämtlandsklättrarnas hemmaklippa. På Kläppberget hittar du ett tiotal ca. 25 meter långa isar i olika grader, från WI2 till WI5 och minst en mixlinje. Namnen på lederna följer också ett tydligt tema!

Är Helags svensk vinterklättrings ointagliga fort? Följande leder har friklättrats under sommarhalvåret, och vissa i mer alpina förhållanden. Elis ränna har sett en urtoppning i vinterförhållanden. Under påsken 1971 gjordes även ett vårvinterförsök på den då ännu inte friklättrade De arbetslösas led. Efter tre replängder retirerade Göran Hellström och partner på grund av förhållandena. Även Mårten Ellingsson och Mårten Blixt gjorde en trettonhelg ett tappert försök på Elis Ränna under tuffa vinterförhållanden, men tvingades fira av med 50 meter kvar. Jag tror att flera av lederna på Helags till slut kommer få sina vinterturer. Vid urtoppningen på östväggen kan hängdrivor vissa säsonger bildas, tänk på att kontrollera detta innan. Enklaste nedstigningen för samtliga leder är kamvandring tillbaka ner till glaciären eller fjällstatonen. Samtliga grader är enligt svensk gradering.

Ett par kilometer efter Fågelberget på väg mot Gäddede ligger Kalberget. På västra sidan Kalberget går fyra hyfsat långa leder, 100-150m. Huvudväggen har nog inte klättrats vintertid. På den östra sidan går en nytur.

Detta är utan tvekan Funäsdalens huvudattraktion för klättrare. Även om de mest uppenbara islinjerna är klättrade finns här en enorm nyturspotential, i synnerhet för branta dry-tool och mixleder. En lättillgänglig pärla som bjuder på ståtlig klättring i lågalpin miljö.

Häckelberget har länge varit Funäsdalens främsta område för klippklättring. Den stora potentialen för isklättring upptäcktes dock inte förrän vitern 2005 då Funäsdalens enda infödda klättrare Jon Wagenius och praktikanten Ted Ekberg klättrade Praktikantfallet. Under vinter 06-07 har ytterligare några förstabestigningar ägt rum, men mycket finns kvar att göra. De flesta isarna är korta, 10-15 meter men det finns många av dem vilket gör berget värt ett besök. Det verkar vara bra med is här även tidigt på säsongen, senare under vintern med mer snö kan snöskor eller skidor vara bra för anmarschen. De isar som hitills klättrats ligger alla på ”vänstra väggen”. Här finns fortfarande ett par oklättrade linjer men alla väggar har intressanta is och mixlinjer att klättra. På ”nedre väggen” brukar det bildas en del is som ger möjligheter till lite mixklättring. Nedanstående isar ligger på vänstra väggen och beskrivs från höger till vänster. Här finns gott om potential att klättra det mesta. Is, mossa och klippa.

Populär is som ligger inom Hottagens naturreservat i vacker fjällnära terräng med fin utsikt över sjön. Karaktären på klättringen är brant och ihållande med möjlighet till flera fina mixade linjer.

Det större isfallet är ca 60 m brett och varierar i höjd (5-20 m). Det är väldigt flackt till vänster, men det som gör det värt ett besök är den branta, tappiga och utmanande fallet till höger, samt att det i övrigt är ett riktigt bra nybörjaris när du vill testa att leda! Smälter fort på våren på grund av sitt västläge, och snörika år kan fallet vara översnöat.

Längs sydsidan bygger ett gäng isar och potentiella mixlinjer. I storslagen fjällmiljö.

Populärt nybörjaroch kursområde utanför Handöl med kort approach in till det gamla täljstensschaktet vid kalfjällets fot. Cirka 15-30meter långa leder.

Den bästa linjen om man vill leda är mitt på det nedre fallet. Den andra delen är hårdast med en gradering upp till WI5. Det är lätt att sätta topprep i fina träd på toppen men ett statiskt rep är bra att ha. En fin mixad tur startar till höger vid överhänget på små tunna tappar. Det finns hårda, korta mixade turer mellan de båda fallen. Populär kursklippa.

Liten lokal klippa, perfekt när du stannar till i Östersund.

Isfallen ligger på höger sida av vägen (500m) vid den östra änden av Tjärnafjällsjön. De går inte att missa. Ta med skidor, om vägen är oplogad eller om bommen är stängd blir det långt att pulsa. Om någon skall hit så rapportera in hur den sista biten av vägen ser ut. Väggen i Tjärnafjäll är upp till 80m hög och en km bred, har sydläge och en fantastisk utsikt. Lutningen är från sva till kraftigt överhängande. Det finns två stora isfall som syns tydligt från vägen. Det finns dessutom mängder av mindre eller tunnare isfall som borde erbjuda en del mixad klättring på egna säkringar.

Stort fint nordostvänt fall med flera goda möjligheter till vägval och plats för många replag. Om det inte vore för den sista biten i skogen skulle annmarschen räknas som lätt. Firning görs enkelt från träd till höger om fallen.

Fettjåfallet bjuder inledningsvis på ca 15 m, 70 graders is upp till ett snöfält för att sen fortsätta med ytterligare ca 50 m 60 graders is. Vänstra kanten brukar vara en fin repa för den som inte vill klättra så brant. Detta fall är sommartid ett ”riktigt” vattenfall så vattenflödet i mitten är ibland stort. Man bör klättra försiktigt där man hör/ser att det forsar vatten inunder isen! Bräckvallsisen är områdets huvudattraktion. Tänk på att isförhållandena på Fettjeåfallet/Bräckvallsisen kan vara luriga. Isen är kanske bättre en annan dag, även om ni har rest långt.

Den tydliga isen som syns från vägen på Fågelberget. Fågelberget är totalt 646 meter högt och dess sydsida inger definitivt respekt. Vissa år bildas en mixad linje till höger om huvudlinjen, kanske är den klätterbar?

Själva isfallet är ca 25 m högt, första 10m är brant sedan flackar det ut betydligt. Det är främst den nedre delen som lockar till klättring. En fin hylla en bit upp gör det lätt att sätta upp topprep, sova bivack med mera. Det svåra partiet kan lätt kringgås till höger på solid is, annars inbjuder platsen till stenhård mixklättring med ett stort tak strax under hyllan.

Ett par kilometer ut på fjället norr om Gäddede finner du Avardo, eller Aavaartoe som fjället egentligen heter. Med en primärfaktor på drygt 270 meter har denna östvända fjällvägg rejäl potential! Här hittar du en huvudlinje, men många alternativa insteg i fallet som grenar ut sig åt flera håll. Finns flera ogjorda mix/alpinleder av oklar svårighetsgrad på väggen. Troligen en idé att planera för att gå/skida ner efter urtoppnig.

Ett litet fall som framförallt är intressant för dig som bor i närheten, eller som vill klättra en kortare stund, på en kortare is. Ca 15meter.

Brett fall som ser brant ut. Ingen rapporterad FA på skruv, men har topprepats.