STORA SYLTRAVERSEN

Beskrivning

Denna omtyckta tur följer Sylarnas ”ryggrad”, dvs den kam som förbinder de tre huvudtopparna i massivet. Lönen för mödan är vackra vyer och en ingående kännedom om Sylmassivets karaktär. Sommartid är klättringen lätt och turen kan också avbrytas på flera ställen utan stora större problem. Rep behövs dock till en 15-metersfirning ner i haket mellan 1:a och 2:a Tempelpinnackeln. Vintertid är turen, naturligt nog, allvarligare. Man bör då ta med i beräkningen att den är lång (ca 10 km) och kan, beroende på snöförhållandena vara svår att avbryta. Följande beskrivning utgår från framförallt vinterförhållanden: Starta enklast från höger sida av Templet och gå upp emot de lägre partierna av Tempelkammen. Följ sedan denna upp till toppen av första Tempelpinnackeln. De sista 30-40 meterna är lite luftiga och klättringen medelsvår. Vid pinnackelns västra (bortersta) kant finns ett par gamla inslagna bultar för firning, (kontrollera dessa innan de används). I haket efter firningen finns bivackplatser. Fortsättningsvis ger sig vägen själv. Lätt och medelsvår klättring blandas med långa ”promenader” fram till Storsylen. Vid tät dimma kan det dock vara lätt att gå fel uppe på Storsola. Intill Storsylens topp finns en kort hammare (Sylhammaren), som kan vålla problem. Klättra hammaren så nära stupet mot Sylglaciären som möjligt. Här är den som lägst och lättast. Om detta misslyckas kan man göra en kringgående rörelse ner åt vänster runt hammaren och upp från norska sidan. Detta är tekninskt lättare, men omständligare och rekommenderas bara i sista hand. Från Storsylen vidare över Lillsylen och ner i riktning mot Vaktklumpen.